shanghaiginger

 

vad jag var med om i torsdags tog på mig ganska hårt.. men hur hårt märkte jag nog inte riktigt förrän igår kväll då vi var ute och firade Evan. vi började på restaurang, sen ktv, sen klubb. klubb.. djupt dunkande musik, blinkande ljus, och bara allmänt att folk där påminde min om i torsdags. någon form av panik byggdes upp hos mig och jag kände av en obehaglig känsla redan efter ett par steg in mot folkmassan..

backade och ställde mig mot en vägg. men allt blev bara värre och värre. började ofrivilligt(?) att gråta, tror att det först var för vad som höll på att hända inom mig, faktiskt skrämde mig.. sedan när jag började se mig om, för att hitta alla mina vänner, som jag snabbt kommit ifrån. såg jag bara 'de' som ingivit mig detta obehag... och hur jag fick ögonkontakt med nästan varenda en. hjärtat hoppade till och jag bara vred mig för varje gång, kollade bort och, mer gråt. började tänka på smådetaljer från kvällen två dygn tidigare. nej! jag gick och satte mig på en soffa.

blev rädd för vad som försiggick, och fick inte kontakt med resten av vårt gäng.

 

plötsligt kom ulrika från ingenstans. ja! tänkte jag. hon stannar till och kollar på mig en sekund. jag tror ju såklart att hon såg hur bedrövlig jag såg ut, hopkrupen och med smink under mina röda ögon. men möttes istället av ”jag ska på toa, kommer snart.” och så försvann hon.

det var droppen. inte ens den enda personen jag bor med i detta land såg mig. jag bestämde mig för att dra därifrån, fort, ut därifrån och ta en taxi hem. fort!

men så kände jag två händer på mina axlar. hoppade till av rädsla! så var det bara Carl (Svensk som också pluggar kinesiska här). den enda som faktiskt sett mig och märkte att jag inte riktigt mådde bra. det lugnade mig att någon jag känner mig trygg hos plötsligt var nära. kunde hämta mig någorlunda..kunde prata lite.

bestämde mig i alla fall för att säga åt Carl att stanna och ha kul, vilket han lyssnade till.

jag hoppade in i en taxi och åkte hem. taxichauffören vände sig många gånger om som jag satt och grät. det var en jobbig väg hem, till att börja med. sen fann jag ett lugn där inne. jag och 师傅 / shifu / chauffören inne i en bil med stängda dörrar, ingen kunde komma åt mig där. kändes bra!

väl hemma ville jag inte gå upp till rummet, själv. Så jag satte mig nere i lobbyn, där de som jobbar här sitter och vaktar. eller ”vaktar”... se sover gärna under småtimmarna. snarkningar och grejer gjorde mig lugn haha så jag satte mig där en bit från dem vid ett bord, och kopplade av. somnade till.

sen upp till 5an och loggade in på facebook. började prata med en vän där hemma. han ville gärna lyssna och prata så jag tror jag satt där i 3 timmar eller så. vårt samtal var behagligt och han delade med sig av egna erfarenheter från problem i relationer med nära o kära. det var ett lugnande samtal, samtidigt som besvikelsen över hur min roommate agerat, övergick till irritation.

hon kom hem och jag velade över om jag skulle ta det då, vid 05-tiden eller inte. då jag tidigare väntat med att ta diskussioner med henne som sedan visat sig varit bättre att ta på en gång, beslöt jag att helt enkelt lätta på hjärtat. hon förstod inte riktigt somnade sedan ganska fort..

konversationen mellan mig och Emil fortsatte, han gick också på södra latin men jag känner honom inte särskilt väl. den senaste tiden har vi dock pratat en del och vi är verkar vara rätt lika på många plan! vid 07-tiden släckte jag lampan. lättad, gladare och faktiskt lite trött.

vaknade sent idag. jättesent. Ulrika hade gått hemifrån men lämnat en lapp, där hon bad om ursäkt och lovade att se till att läsa mitt senaste blogginlägg, då hon inte gjort det och därför inte förstått vad som faktiskt hände där sen kvällen.

bra!

jag gick och pluggade med Carl på Ciao café. när jag kom jag hem sent efter lång pluggsession, möttes jag av en fin blombukett på mitt skrivbord..

det var fint. prat, prat och saker och ting kändes snabbt bättre. mycket bättre.

^